Labyrinten & Stjärnan
I minnets arkeologi finns inga murar, ingenting byggt av människan, utan bara människan - Till vem talar jag ensam i rum som ständigt byter plats, där ögon möts som i blindas drömmar Det finns avstånd, som inte går att ta på Sakta rytmiskt böljande flyter skuggorna förbi i aftonens stora kub med diffusa hörn, något okänt träder fram, mumlande och drömmande - Allt kommer oss närmare Allt blir oss mer avlägset - Strand och Botten – i det inre landskapet, självbilden i ytan mellan strand och botten, landskapet spegelvänt och du är hemma hos dig själv i drömmarnas labyrint av omärkta timmar, ensam med konsten, född solitär Det var så det började och är så det slutar, efter att ha rest i detta enda ansikte, som inte förändras och låtit ödet flytta in och krama min hand och bor inte längre i blå torn utan grund, torn som utan hörn och fästen, kringsvävade av tystnad, stupade i vindens klocka, utan i ett hus där väggarna rör sig - Så rummen byter plats. Det ger olika och ibland nya utsikter, olika perspektiv och i olika belysning, olika synsätt, tidsperspektiv, sett i ljuset av eller om natten, ur den synvinkeln, sett i grodperspektiv osv. men det är samma verklighet, ditt enda liv och du har bara dina sinnen, fem sinnen och kanske ett sjätte
Jag och Världen - Min värld, finns det någon annan värld? Inte för mig! Du finns hela tiden i detta Nu innesluten i dina sinnens ständiga, ofrånkomliga närvaro och så länge som du betraktar människan hålls du fången
Det finns inte någon båt, men seglet är uppe, fladdrar vilset i vinden, som kommer ur fyra väderstreck och i vilken riktning färdas jag om nord eller syd, öst eller väst, spelar det någon roll - Jag färdas bort, framåt i tiden, om tid finns har den en riktning, så i vilket väderstreck går då tiden, om tid finns, för vad är tid?
Det går inte att ta på och väga den, har inget utseende, är utan ansikte, ingen figur, utan anonym, om tid finns - Vad som finns är processer, medan tiden går - Tid & Tidjord Det ena ofrånkomligt, det andra knappt förnimbart i blekt naken tid, färglöst månsken, eller mörkt naken tid, en natt utan måne, fast med stjärnor och också ljuset från släckta stjärnor, kommande så långt bortifrån till nära - Tid utan sömmar, om tid finns?
Vi har uppfunnit tiden, matematiken, alfabetet, språket, den aritmetiska talserien Klockan en mekanism, som tickar och går, fast inte längre, tiden har blivit elektronisk, driven av ett batteri, stålfjädern omodern Och du - Går du enligt tiden, är du tidsenlig eller har du kommit ur tiden - Åldrandet är en biologisk process, hjärtats pulsslag mot tystnaden, medan tiden går, allt förslits, nöts ned, går sönder eller kommer ur tiden, ibland orättvist, det nya är inte alltid bättre - Så vad är utveckling?
Vi har uppfunnit tiden, tid finns inte, ändå åldras och dör vi, fast tid inte finns. Vad som finns är processer, erodering, puls, hjärtslag och allt nöts ned, förslits, går sönder eller kommer ur tiden, om tid finns, för vad består den då av och har den en riktning? I vilket väderstreck går tiden och hur ser den ut, tidens ansikte, figur, specifika vikt, en flod utan vatten, samma flod, fast hela tiden nytt vatten - Vi säger; En ny tid, en annan tid, men det är samma tid, fast med olika innehåll, samma flod, fast hela tiden nytt vatten, som flyter förbi, blekt naken tid eller mörkt naken tid
Tid utan sömmar, anonym naken tid, utan ansikte, kropp, vikt eller specifik figur, går inte att ta på och förflyter i vilken riktning, medan vinden kommer ur fyra väderstreck - I vilken riktning går tiden, om tid finns, vad som finns är processer - Åldrandet är en biologisk process och tiden har vi inte uppfunnit den?
Klockan, en mekanism som tickar och går, fast inte längre, stålfjädern har kommit ur tiden som har blivit elektronisk, driven av ett batteri och går du enligt tiden, är du tidsenlig eller omodern, dina hjärtslag, pulsen mot tystnaden, allt förslits, nöts ned, går sönder, eller kommer ur tiden, ibland orättvist - Det nya är inte alltid bättre och moraliskt börjar varje generation på nytt, så vad är utveckling - Ville inte vänja mig, var alltid en fiende, född solitär och ensam med konsten på resa med målet okänt under tyst gång och den öppna horisonten över havet ger inte något eko, så om jag ropade: Vem hörde mig då? - Ingen vet var jag hittar ut ur drömmarnas labyrint, ingen vet var flodens hjärta gömmer sig ...