Ett hus är inte bara en fasad, utan det måste finnas en konstruktion
som bär upp, definierar, klargör, understryker. Färgen är ett ackord,
en känslostämning, ett ljus, en atmosfär och det måste finnas ett rum,
en scen, en plats för händelsen och allt kommer an på utförandet.
Mimesis, som i korrekt översättning från gammal grekiska inte
blir likhet, utan en levandegörande gestaltning.
Det finns inte mer konst i ett äpple, än i en apelsin, utan motivet är
underordnat - Allt kommer an på utförandet, hur det är gjort och
det finns inte någonting mer disciplinerat än improvisation.
Man måste bestämma sig, fokusera och begränsa sig och sedan
helt enkelt göra det. En levandegörande gestaltning inom realismens ram,
alltså hur det är gjort, utförandet med siktet inställt på en levande bild,
en bild som lever och då tål ögats slitage.
Idén till en bild räcker till mer än en bild, ett kompositions tema
kan varieras, liksom paletten kan varieras, stämmas olika, utvecklas,
förnyas, bli rikare och det fulländade, perfekta konstverket,
hur skulle det se ut? Finns det? Vad Konst med stort K är har ingen,
någonsin, uttömmande och hållbart lyckats definiera - Så hur
det fulländade konstverket skulle se ut vet ingen, utan den idén är
en utopi, vilket ger en slags trygghet. Det går inte att bli färdig,
tar inte slut, utan resan fortsätter med målet okänt
och du har bara dina sinnen, fem sinnen och kanske ett sjätte
och är innestängd i dina sinnens ofrånkomliga, ständiga närvaro.
Jag har tittat mycket på konst, det finns alltid förebilder,
har mina husgudar, målar i en tradition, samtidigt som bilden
är en syntes av synminnen, en sammanfattning eller metafor
för atmosfär och stämning. Den korta tiden, ögonblicket statt i
förändring, rörelse eller process. En bild som inte stannar i bilden
eller förvandling metamorfos, illusionen av en bild stadd i förvandling
eller förändring, just nu så! Ett ögonblick svävande i evigheten.
En komposition, ett rum med ett innehåll öppet för tolkning,
som en, lik en och utan någon liknelse som det ÄR!
Jag har haft min resa, när jag avslutar bilden ser jag bara
till vad som finns i bilden, estetiserar och det är vad du ser,
känner, upplever, föreställer dig, öppet för tolkning.